Halla. Sitter nu pa ett internet kafe 14 timmar fran QUITO: Soderut.
Har riskerat livet for att ta oss till internet, speciellt andras liv.
Chafforen backade over en man pa vegen hit. Mycket chokerande...
Mycket obehagligt, men mannen klarade sig och kom till sjukhus. Men
usch for att sta der och inte forsta vad som hender, vad folk tanker
gora och vem som ska kora.
Val vi sjukhuset smet vi for att utretta vara vesterlendska behov,
pizza och internet.
Byn vi bor i er.... obeskrivbar. Alla invanare er renrasiga indianer
med kolsvarta klader, langt svart har och.... gummistovlar. Mannen gar
runt med machete och jobbar med nagot... kanske pa felten. Medans
kvinnorna gor allt annat som tar hand om barnen, fixar hantverk att
salga, lagar mat plus att jobba pa felten, mjolka korna och ta hand om
grisarna... Menniskorna er tysta och tillkneppta. Som urtypen av en
manniska fran norraste sverige. Helsar buttert med en viskning.
Byn ligger pa ett berg, vi maste ga sekert 100 meter over havet extra
fran byn till huset. Vegarna er mycket branta, och leriga, eftersom
det regnar varge dag.
Alla i byn er lantbrukare och har en eller ett par kor, grisar hons
och marsvin, nagra kvadratmeter majs och potatis.
Var familj er mamma Marta, 4 barn och en pappa som jobbar i Quito och
kommer hem 1 ggr i manaden. Barnen 10 - 7 - 3 - 1 ar. En ny erfarenhet
for mig, det der med barn.. Dom er mycket snella och taliga. Er uppe
hela dagarna och bestiger berg utan att klaga. 10 aringen gar och
vattnar kon sjelv och tar hela tiden hand om sin ettariga syster!
Varat hus er mycket fint. Byggt av tegel som tillverkas av hestar som
star och trampar i jokka och er tatat med lera och bruk. Vi har en
eldstad inomhus men ingen skorsten, det finns even en gasspis i det
morka koket. Element finns inte, inget rinnande vatten inomhus, ingen
diskho, men tv med DVD finns. Och nagra nakna glodlampor. Och en
spillans ny dass-holk! Men inte vatten sa det gar att spola. Loppor
finns det deremot!! Oxa en ny erfarenhet...
Men jag klagar inte, vi far (eller lagar) 3 stadiga mal mat om dagen.
Vi leker med barnen, tittar pa utsikten som er fantastisk och
facineras over livet pa landet, over de gamla traditionerna som
stammar sen inkatiden. Imorron er det julafton och vi ska deltaga i
byns firande.
Lite oklart er vad vi ska syssla med dessa veckor, men vi borjar forma
planer i vart stilla sinne, som att interviua menniskor och soka upp
en kvinnoorganisation vi hort talas om.
Men att fa erfarenhet av de fattiga, bortglomda menniskornas liv er
fantastiskt. Nu maste vi ga till den der jevla bilen (hatar den
numer..)
Far passa pa att be om ursekt for det er ett massmail men har inte tid
for var och en av er.. sa ni behover inte kenna att ni maste svara...
Ha en go jul!
Kramar Eran OSKAR
lördag, december 24, 2005
Postat av Oskar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar