torsdag, februari 16, 2006

Farval Ecuador

Imorgon stiger vi upp tidigt for att paborja var resa tillbaka till Sverige. Seminariet gick stralande och veckan som gatt har bestatt av shopping, restauranter och mera shopping. Alla verkar nojda med resan och vissa hade nog stannat lite langre. For min egen skull langtar jag verkligen hem nu. Jag ser mycket fram emot varterminen med fortsatt kollektivboende och grymma efterarbeten. Nu kommer vi Gysinge.

torsdag, februari 09, 2006

"Seminariet"

Praktikperioden ar slut och Kalle W, Magnus och Erik kan se tillbaka pa en fin liten tid med harlig bysammanhallning, stekheta dagar, coola ungdomar, osregn, arbete pa falten och inte minst tre stycken val utforda workshops. Sista kvallen var det man med gitarr och vi kunde inte fatt ett battre avsked. Det kanns smatt fantastiskt att vara tillbaka i Quito och snart ar det sa dags for det beryktade "Seminariet". Lokalen ar fixad. Scehmat ar klart. Gasterna ar inbjudna. Nu kommer resans sista men ack sa betydelsefulla utmaning. Men det kommer ga bra. Jag ar lugn som gammal fil.

torsdag, december 29, 2005

Lovisa skriver

Har kommer halsningar fran den djupaste djungeln!! som kanske inte alls ar sa forfarligt djup..

Nu ska jag ut till en slags gard. Denna vecka har vi varit ute i olika sorters byar och hallt seminarium. Tanken var fyra hornsovningar om sverige. hur latt som helst tyckte vi, men det visade sig att folk inte kunde lasa, rakna eller ibland ens spanska (quitchua som forsta sprak). Suck. Snacka om att gora bort sig. och snacka om att jag kande mig stor blek och rik. Angest. Men men, det har gott over nu, av nagon anledning...!

Jo da, min mage ar i mycket bra skick just nu. Har varit hela tiden sedan vi kom ut hit. Men det kan nog vara for att vi lagar var mat sjalva. Nu kanske det blir annorlunda da vi ska ut och bo i en annan familj. Min forkylning ar aven den nastan helt bra. Det enda man skulle kunna klaga lite pa ar att jag fick ett getingstick igar som gjorde ont i kanske en minut och att jag brant mig pa ryggen och har borjat flagna. Det ar trist, men idag har vi kopt en svamp som ska skrubba bort det mesta nasta gang jag badar i tunnan...!! Langtar faktiskt lite efter en riktigt toa och en riktig dusch. Men det gar bra anda faktiskt. Ska inte klaga.

Har varit i nagra byar dar det inte ens fanns el och sangar i form av trabritsar. Det var lite jobbigt. bade fysiskt och dessutom att komma dit sa som den jag ar. Kannde sig lite malplacerad. Men men, nar man val har varit dar ett tag forsvinner den dar elaka kanslan, manniskorna ar helt underbara. Hjartan stora som hus. Ger av allt de har. verkligen underbara. Dessutom kan namnas att en stjarnhimmel aldrig ar sa fin som i djungeln. Kanske beror det pa omgivningen, ljuden och ljusets franvarande. Hur som helst, underbart.

Nasta vecka ska vi forhoppningsvis ut pa en utflykt. Det ska bli skitkul. Helst vill jag aka till en lagun som ligger har i sucombios. Men det verkar inte vara genomforbart. mycket synd.

nu ska jag rulla i leran med mina nyinkopta gummistovlar. det ni!!

tusen miljoner varma kramar/ hon den svettiga i den djupaste regnskogen.

lördag, december 24, 2005

Postat av Oskar

Halla. Sitter nu pa ett internet kafe 14 timmar fran QUITO: Soderut.
Har riskerat livet for att ta oss till internet, speciellt andras liv.
Chafforen backade over en man pa vegen hit. Mycket chokerande...
Mycket obehagligt, men mannen klarade sig och kom till sjukhus. Men
usch for att sta der och inte forsta vad som hender, vad folk tanker
gora och vem som ska kora.
Val vi sjukhuset smet vi for att utretta vara vesterlendska behov,
pizza och internet.

Byn vi bor i er.... obeskrivbar. Alla invanare er renrasiga indianer
med kolsvarta klader, langt svart har och.... gummistovlar. Mannen gar
runt med machete och jobbar med nagot... kanske pa felten. Medans
kvinnorna gor allt annat som tar hand om barnen, fixar hantverk att
salga, lagar mat plus att jobba pa felten, mjolka korna och ta hand om
grisarna... Menniskorna er tysta och tillkneppta. Som urtypen av en
manniska fran norraste sverige. Helsar buttert med en viskning.
Byn ligger pa ett berg, vi maste ga sekert 100 meter over havet extra
fran byn till huset. Vegarna er mycket branta, och leriga, eftersom
det regnar varge dag.
Alla i byn er lantbrukare och har en eller ett par kor, grisar hons
och marsvin, nagra kvadratmeter majs och potatis.
Var familj er mamma Marta, 4 barn och en pappa som jobbar i Quito och
kommer hem 1 ggr i manaden. Barnen 10 - 7 - 3 - 1 ar. En ny erfarenhet
for mig, det der med barn.. Dom er mycket snella och taliga. Er uppe
hela dagarna och bestiger berg utan att klaga. 10 aringen gar och
vattnar kon sjelv och tar hela tiden hand om sin ettariga syster!
Varat hus er mycket fint. Byggt av tegel som tillverkas av hestar som
star och trampar i jokka och er tatat med lera och bruk. Vi har en
eldstad inomhus men ingen skorsten, det finns even en gasspis i det
morka koket. Element finns inte, inget rinnande vatten inomhus, ingen
diskho, men tv med DVD finns. Och nagra nakna glodlampor. Och en
spillans ny dass-holk! Men inte vatten sa det gar att spola. Loppor
finns det deremot!! Oxa en ny erfarenhet...
Men jag klagar inte, vi far (eller lagar) 3 stadiga mal mat om dagen.
Vi leker med barnen, tittar pa utsikten som er fantastisk och
facineras over livet pa landet, over de gamla traditionerna som
stammar sen inkatiden. Imorron er det julafton och vi ska deltaga i
byns firande.
Lite oklart er vad vi ska syssla med dessa veckor, men vi borjar forma
planer i vart stilla sinne, som att interviua menniskor och soka upp
en kvinnoorganisation vi hort talas om.
Men att fa erfarenhet av de fattiga, bortglomda menniskornas liv er
fantastiskt. Nu maste vi ga till den der jevla bilen (hatar den
numer..)
Far passa pa att be om ursekt for det er ett massmail men har inte tid
for var och en av er.. sa ni behover inte kenna att ni maste svara...
Ha en go jul!
Kramar Eran OSKAR

söndag, december 18, 2005

nu borjar allt pa riktigt..

Sitter pa Papaya med machalagruppen och forbereder mig mentalt infor vad som komma skall. I inte mindre an tre (3) veckor kommer ecuadorkursen att vara alldeles utspridd over hela landet. Ida Veuda, Tina, Linnéa och jag far till "Bananhuvudstaden" och varmen.

Laskigt men spannande.

PS. Nu kommer lokal ecuadoriansk tid att visas vid varje meddelande. Lagg till sex timmar for att fa svensk tid.

hej finisar!

nu ar kl fem i atta och vi aker till loja om en liten, liten stund. jag fryser massor for dorren ar oppen och ute ar det superkallt. ser fram emot byperioden, men saknar er redan alla sota kursare!

tisdag, december 06, 2005

Moln

Alltsa det ar ju dessa javla moln.
Dagen borjade med en mindre panik, da vackarklockan hade stannat, da batteriet hade dott da det lag pa det kalla, kalla golvet. Sedan en promenad till bussen, nerfor backen med utsikt over ALLT. Da beskadade vi inte mindre an fyra stycken vulkaner/snokladda berg, som jag inte hade sett forut, p.g.a. molnen (jo,vi bor i molnen 2800 m.o.h., eller sa ar det avgaser, svart att avgora...) Dokumenterade detta, och insag att det var en perfekt dag for att aka med telefericon (linbanan) upp for ett berg, och beskada detta annu mer. Efter spanskalektionerna da.
Nar vi klev ut ur La Lenguas lokaler, var det vitt vitt vitt.
Bajsa pa dig liksom.
Man far tydligen vara nojd med den utsikt man far. Vilket inte ar sa lite heller, i och for sig.
Na. det var ju asfint imorse...

måndag, november 28, 2005

6 timmar kvar

Vissa går igenom packningen för femtielfte gången. Andra sitter i tv-rummet och kollar på Bernard & Bianca. Alla har olika sätt att förbereda sig på inför den stora resan. Ska man överhuvudtaget gå och lägga sig? Är det bättre att dricka fyra koppar kaffe och kämpa mot tröttheten? Tänk om man försover sig. Det skulle kunna bli pinsamt.